Så kom den dagen jag pratade om för ett tag sedan. Dagen då jag bestämmer mig för att sluta blogga. Dagen är dock en underdrift, det har varit på gång ett bra tag nu. Jag skulle vilja säga veckor. Kanske månader.
Det har gått ett och ett halvt år sedan jag började blogga, och konstigt nog har jag aldrig riktigt kunnat förlika mig med tanken på mig själv som bloggare. Det har varit väldigt kul och gett mig massor, och jag är evigt tacksam för alla möjligheter den har gett mig. Men jag har alltid haft en liten del av mig som inte kunnat identifiera mig med bloggen. Jag har aldrig varit riktigt stolt över den.
Jag har kommit till insikt med en väldig massa saker på senaste, och en av dem är just det här med stolthet och att man inte ska göra saker man inte är helt och hållet stolt över (och definitivt inte lägger mycket tid på). Gör man något ska man vilja skryta om det. Jag har dessutom fått en uppfattning om att fokusera på de saker som ger mig mycket i alla olika aspekter, och det gör tyvärr inte bloggen längre. Den har blivit mer av en börda. Lite som ett dåligt förhållande ungefär. Den kommer att bli svår att lämna, men jag tror att det är det bästa i längden. Jag och bloggen har trots allt alltid haft ett älska-hata förhållande. Men nu är det slut med blogg och bloggande. Permanent eller temporärt eller vem vet vad.
Men helt slut är det inte. Bara delvis. Även om bloggen försvinner har jag en liten del av mig kvar i cyberspace. Det är en liten tumblr där jag samlar fina bilder och saker jag gillar som jag tänkte att ni skulle få ta del av om ni vill. Jag ser den lite som min moodboard och ni hittar den här. Den har lite buggar tyvärr, är sjukt opretentiös och den kommer aldrig bli mer än ett hopplock av saker jag tycker om eller gjort, men ändå. Något.
Tack för allt, hejdå.
<3 Simone
